Inositol mot Ångest

Inositol (cyclohexan-1,2,3,4,5,6-hexol) är ett icke-essentiellt näringsämne som syntetiseras i kroppen från glukos och finns i ryggmärgsvätskan. Även om inositol existerar i form av nio distinkta stereoisomerier är den vanligaste formen i cellmembranen myo-inositol, som utgör cirka 95% av allt fritt inositol i kroppen. Myo-inositol isolerades första gången av forskare år 1849, och i mitten av 1990-talet upptäcktes det spela en kritisk roll i de biologiska processerna varför det tidigt klassificerades som ett ”essentiellt” B-vitamin (vitamin B8).

Flera år senare upptäckte forskarna att människokroppen kan skapa tillräckligt med inositol på egen hand, vilket ledde till att man drog tillbaka dess status som vitamin B8, och det anses inte längre vara ett essentiellt näringsämne. Men det är ett misstag att anta att inositol inte har någon biologisk funktion bara för att det inte räknas som ett essentiellt näringsämne. Tillräckliga nivåer av inositol förknippas med en god hälsa, medan brister har länkats till många psykiska tillstånd inklusive: ADHD, depression, sömnlöshet och, kanske främst, ångestsyndrom.

Preliminära bevis tyder på att åtgärdad inositolbrist genom ökat intag av inositol kan lindra nervösa symptom. Även om inositol finns i en del livsmedel (t.ex. inälvsmat, frukt, nötter, frön, bönor, etc.), är det generellt inte tillräckligt att ändra kosten så att den inkluderar fler inositolrika livsmedel för att kunna dra nytta av den anxiolytiska effekten. Därför har en del personer som diagnostiserats med ångeststörningar valt att ta höga doser av tillskottet myo-inositol.

Inositol för ångeststörningar

Det är inte helt klarlagt hur myo-inositol dämpar ångestsymptomen. Forskare vet att personer med allvarlig ångest (och depression) ofta har onormalt låga koncentrationer av inositol i ryggmärgsvätskan. Det är oklart om inositolbrist orsakar ångest, om ångeststörningar orsakar inositolbrist eller om det kan finnas ett symbiotiskt förhållande mellan de två.

Men det är viktigt att undvika att anta att inositolbrist är den enda bakomliggande orsaken till en persons ångest [även i de fall då inositol fungerar effektivt för att minska ångestsymptomen]. Även om brist på inositol kan vara ångestframkallande, finns det förmodligen andra bakomliggande mekanismer (genuttryck, hormoner, neurotransmittorer, regional aktivering, etc.) som påverkar personens arousal och den upplevda ångestnivån. Nedan diskuteras några hypotetiska sätt på vilka inositol kan dämpa ångeststörningar och/eller ångesttillstånd.

Hur inositol kan hjälpa vid ångeststörningar (verkningsmekanismer)

Även om de specifika farmakodynamiska mekanismerna genom vilka inositol dämpar ångest inte är helt klarlagda, misstänker många att höga doser av exogent myo-inositol kan intensifiera monoaminernas transmission. Mer specifikt anser en del att inositol förmedlar serotoninaktiva signaler till nervcellerna som framkallar en ångestdämpande effekt. Eftersom inositol framkallar ett stort antal andra neuropsykologiska effekter (t.ex. frisättning av kalciumjoner, aktivering av proteinkinas C och transporten av fett i kroppen) – kan det vara nödvändigt att se dem som potentiellt bidragande till dess anxiolytiska effekt.

Ca2+-modulering: Inositol bidrar till utsläpp av Ca2+ i cytoplasman, vilket kan spela en direkt eller indirekt roll vid dämpandet av ångestsymptom. Inositol används för att bilda IP3 (inositoltrifosfat) och DG (diacylglycerol), och därefter framkallar IP3 receptorbindningen och förändrar kalciumkoncentrationen.  En uppreglering av kalcium, tillsammans med DG, aktiverar proteinkinas C; vilket faktiskt har länkats till ångestdämpande effekter.

Men det är möjligt att ett antal andra mekanismer som härrör ur Ca2+-moduleringen kan möjliggöra en minskning av ångestsymptomen. Ett otillräckligt utsläpp av kalcium kanske kan förändra den mitokondriella funktionen och/eller att ett otillräckligt utsläpp av Ca2+ kan orsaka ångest – möjligen som ett resultat av nedströms kaskadeffekter. Det är möjligt att den anxiolys som kan kopplas till inositol orsakas av dess förmåga att förändra aktiveringsmekanismerna och/eller de spänningsberoende Ca2+-kanalernas farmakologi.

  • Källa: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/1326296
  • Källa: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/2542110

Transportering av fett: Utöver att bidra till utsläpp av intracellulärt kalcium kan inositol också hjälpa vid transportering av fett. Man tror att inositol transporterar fett inom cellerna och påverkar bildandet av lecitin, en annan fettransportör. När det ges tillsammans med kolin kan det stimulera fettomsättningen genom att påskynda processen. Konsekvenserna av inositolets fettransport/förbränning kan vara terapeutiska när det gäller att minska det ”dåliga” kolesterolet, men det är fortfarande oklart om transporten av fett bidrar till inositolets ångestdämpande funktion.

Nervcellernas signaler: Inositol kan ge betydande ångestdämpning tack vare dess förmåga att förstärka de intracellulära signalerna. Neuroner interagerar med cellyteproteiner och andra receptorkomplex genom att skicka ut specifika, riktade signaler. När det finns mycket inositol i kroppen (till skillnad från om halterna är låga), kan neuronernas signaler förstärkas.

Detta kan i sin tur förbättra funktionaliteten hos flera viktiga neurotransmittorsystem inklusive: acetylkolin, dopamin, noradrenalin och serotonin. Eftersom brister i monoaminernas signaler kan vara en orsak till ångest, är det möjligt att en justering av de felaktiga signalerna genom att stärka dem kan förbättra ångestsymptom. Även om inositol kanske inte förhöjer de extracellulära koncentrationerna av monoaminer (t.ex. förhöjer serotoninnivåerna), kan det vara (minst) lika viktigt att nervcellernas signaler fungerar som de ska.

Serotonergisk förmedling: Serotoninets roll i utvecklingen av en del affektiva störningar och ångest är väldokumenterat – de flesta känner till den [neurobiologiskt myopiska] serotoninhypotesen. Vi vet alla att serotoninaktiva läkemedel (t.ex. SSRI) ses som det första alternativet vid behandling av ångest. Intag av inositol kan ge den största farmakodynamiska effekten (när det gäller att dämpa ångest) genom att bidra till serotoninsystemet.

De som forskar om inositol har upptäckt att inositol efter intag metaboliseras till ett ämne som underlättar aktiveringen av 5-HT (serotonin) i nervcellerna. Därför kan man spekulera i om den serotonerga aktiveringen i nervcellerna är huvudmekanismen som gör att inositol dämpar ångest. Denna serotonergiska förmedling tros ha en lugnande effekt på ryggmärgsvätskan, ryggradsnerverna och hjärnan.

Även om inositol bidrar till den serotonergiska aktiveringen inom nervcellerna tros det också påverka andra signalvägar än de som påverkas av SSRI. Det är kanske denna skillnad som resulterar i att färre (oönskade) biverkningar kopplas till inositol jämfört med serotonergt potenta antidepressiva läkemedel. En del spekulerar i om modifieringen av 5-HT2A, 5-HT2B, och/eller 5-HT2C-receptorerna kan vara ansvarig för dess anxiolytiska effekt, eftersom inositol interagerar med 5-HT2-receptorerna.

Notera: Det är nödvändigt att framhålla att den ovanstående farmakodynamiken som kopplas till inositols ångestdämpande effekt är helt hypotetisk. Inositol interagerar med ett stort antal receptorer (och undertyper av receptorer) som förmedlar signaltransduktionen. Man har inte specificerat några närmare detaljer om inositol – förmodligen eftersom inositol inte är ett läkemedel – vilket innebär att det inte ger lika hög grad av finansiering som ett läkemedel med patenträttigheter.

Möjliga fördelar med inositol vid ångeststörningar  

Många fördelar kan kopplas till användningen av inositol vid ångeststörningar. Några av dem inkluderar: dess effektivitet vid depression, få kontraindikationer, minimala biverkningar och dess unika verkningsmekanism (farmakodynamik). Men alla som intar inositol kan inte räkna med att få uppleva alla de hypotetiska fördelarna, utan effekten kan variera.

  • Kan ges som komplement: Inositol anses vara säkert när det ges som komplement till psykofarmaka såsom SSRI. Av denna anledning har man studerat inositol som ett komplement till SSRI vid behandling av OCD. Även om det visade sig vara ineffektivt för att ytterligare minska OCD-symptomen i den aktuella studien ansågs det säkert med en låg risk för kontraindikationer. En del personer kan uppleva ytterligare anxiolytiska fördelar när de använder inositol som medicinskt komplement.
  • Komorbid depression: Många personer som diagnostiseras med ångeststörningar lider av komorbid depression. Ångest kan ofta resultera i depression när man känner sig maktlös och inte kan kontrollera ångesten. Denna upplevda brist på kontroll leder till hjälplöshet och depressiva känslor. Dessutom lider en del personer av nervös depression som kännetecknas av allvarlig ångest och depression på samma gång. Under alla omständigheter blir det allt tydligare att inositol kan vara ett effektivt antidepressivt medel.
  • Minskar negativa tankar: Ihållande negativa tankar är ett stort problem för personer med ångest. Enligt anekdotiska rapporter kan inositol minska negativa automatiska tankar (ANT) eller motverka effekten av negativa tankar. Även om du inte känner för att hoppa av glädje efter intag av inositol kan det minska den påverkan som de negativa tankarna har över din fysiologi. Minskade negativa tankar kan relateras till modulering av neurotransmittorer för att ge en antidepressiv och/eller ångestdämpande effekt.
  • Effekt: Trots det faktum att bevisen som bekräftar inositols terapeutiska effekt vid ångeststörningar är begränsade, finns det en del bevis som visar att effekten existerar. Inositol verkar särskilt effektivt vid behandling av panikångest (det minskar antalet panikattacker per vecka mer effektivt än det antidepressiva läkemedlet Luvox). Det finns också bevis som tyder på att inositol förmodligen även är effektivt vid behandling av OCD.
  • Snabbverkande: Det är inte känt hur snabbt inositol verkar, men många anekdotiska rapporter indikerar effekt från första dosen. Kliniska studier visar att det ger anxiolytisk effekt först efter flera veckors behandling. Det är viktigt att överväga möjligheten att inositol kan vara mer snabbverkande än standardiserade serotonergiska läkemedel (t.ex. SSRI) för ångestlindring.
  • Få kontraindikationer: De kontraindikationer som länkas till inositol anses vara minimala. Faktum är att många källor antyder att inositol inte har några kända kontraindikationer alls – även vid intag av höga doser. Men det rekommenderas alltid att konsultera en läkare för att verfiera säkerheten när det gäller intag av inositol. Eftersom de flesta tillskott och/eller farmaceutiska ångestdämpande läkemedel innebär en stor risk för kontraindikationer kan inositol vara ett säkrare alternativ – särskilt om det intas tillsammans med andra medel (läkemedel eller tillskott).
  • Minskad sömnlöshet: Svår ångest och rädsla kan trigga sympatisk överaktivering och parasympatisk underaktivering, vilket leder till en flykt- och kamprespons och olika typer av neurofysiologiska förändringar. Inositol anses minska ångest, vilket i sin tur kan hjälpa mot sömnlöshet. Detta kan leda till en positiv återkoppling eftersom ångesten kan minska ytterligare när sömnlösheten minskar, och ju bättre man sover, desto mindre blir normalt ångesten.
  • Låg kostnad: Kostnaden för inositol är betydligt lägre än nya psykofarmaka, vilket kan vara fördelaktigt för en del personer. Just nu går det att köpa cirka 500 gram inositol online för omkring 200 kr. Om du intar 15 gram inositol per dag skulle det räcka i 30 dagar. De flesta nya, patenterade ångestdämpande läkemedel kostar tusentals kronor på recept vilket kan vara ett problem för dig som inte är försäkrad. De flesta har däremot råd med inositol och testar det gärna för mindre än 10 kr per dos.
  • Minimala biverkningar: En del bevis tyder på lindriga biverkningar av inositol. Men inga betydande biverkningar rapporterades i vetenskapliga studier av höga doser av inositol som behandling av ångestsymptom. Baserat på den litteratur som finns tillgänglig är biverkningarna av inositol i stort sett icke-existerande. Eftersom många användare lider av oönskade biverkningar av SSRI (t.ex. viktuppgång, sexuell dysfunktion, håglöshet, etc) – kan inositol vara ett välkommet alternativ.
  • Inga abstinensbesvär: Det finns inga aktuella bevis som tyder på att inositol orsakar abstinensbesvär. Många populära ångestdämpande medel (t.ex. benzo, SSRI, etc.) förknippas med förskräckliga utsättningssymptom. I många fall tvingas patienterna att fortsätta inta ett läkemedel som inte längre fungerar för att de inte kan stå ut med den psykiska smärta som det innebär att sluta med medicinen. Utsättning av läkemedel resulterar ofta i värre ångest än normaltillståndet innan behandling – ibland under en period av flera månader efter den sista dosen.
  • Farmakodynamik: Inositols verkningsmekanism är inte helt känd, men den tros fungera annorlunda än SSRI.  Många spekulerar i att inositol förbättrar signalerna hos neurotransmittorer som acetylkolin, dopamin, noradrenalin och serotonin. Förstärkta serotonergiska signaler kan särskilt verka lugnande och framkalla en ångestdämpande effekt. Eftersom många personer inte svarar på behandling med SSRI, kan denna alternativa mekanism vara till fördel för de som inte svarar på det första behandlingsalternativet.
  • Sömnkvalitet: Utöver att minska sömnlöshet hos en del personer kan inositol också förbättra sömnkvaliteten- och kvantiteten. Många personer med ångest har problem med att få tillräckligt med djupsömn eftersom de är överstimulerade och hela tiden plågas av orostankar. Vid ett test med EEG (elektroencefalografi) brukar nervösa personer uppvisa ett överskott av betavågor och ett underskott av långsamma vågor (t.ex. alfa, theta, delta) – vilket kan äventyra deras möjligheter att nå djupsömn och återhämtningssömn. Förbättrad sömnkvalitet med inositol kan också vara fördelaktigt eftersom bättre sömn effektivt kan minska ångest.
  • Behandlar olika subtyper: Även om det är oklart om inositol effektivt kan behandla många olika typer av ångest som ett mångsidigt ångestdämpande medel, har det upptäckts vara verksamt för att minska symptomen vid panikångest och OCD. Det finns också bevis för att det kan vara effektivt vid PTSD och ångest som relateras till ätstörningar. Anekdotiska bevis har dokumenterat dess effektivitet när det gäller att minska social fobi och generaliserat ångestsyndrom (GAD).

Möjliga nackdelar med inositol vid ångeststörningar

Det finns en del möjliga nackdelar som förknippas med inositol som behandling vid ångeststörningar. Den största nackelen är att dess effektivitet kan ifrågasättas och att höga doser vanligen krävs för terapeutisk effekt. Detta innebär att en del kan testa inositol och tro att det kommer att fungera utan att se några resultat.

  • Höga doser krävs: En tydlig nackdel med inositol är de höga doser som kan krävas för att behandla symptomen. Även om en del personer kan hantera sin ångest med låga doser av inositol, visar kliniska studier att höga doser på upp till 18 gram per dag kan krävas för tillräcklig symptomlindring. Men med tanke på att inositol är relativt billigt brukar de flesta användare inte behöva betala mer än 250 kr för en hög dos.
  • Tvivelaktig effekt: Effekten av inositol som ångestdämpande medel granskas fortfarande av forskarna på grund av det faktum att de publicerade studierna är småskaliga och resultaten är motsägelsefulla. En del studier anger att det fungerar, medan andra noterar att det är ineffektivt. Eftersom det finns belägg för att inositol kanske inte ger en kliniskt signifikant anxiolytisk effekt, är det viktigt att inse att inte alla användare kan dra nytta av inositol. En del användare kanske tar höga doser av inositol men ändå inte ser någon skillnad jämfört med det homeostatiska normaltillståndet för ångesten innan behandling.
  • Tolerans: Även om inositoltolerans inte har rapporterats, kan en del användare uppleva minskad ångestdämpande effekt efter en längre tid av inositolintag. En persons neurofysiologi kan ändras från homeostas för att anpassa sig efter det exogent tillförda inositolet, och sedan utvecklas en tolerans. Även om den tid det tar att utveckla tolerans är okänd och sannolikt inte är särskilt kort, kan detta ses som en nackdel med inositol.
  • Oönskade biverkningar: Även om inga betydande biverkningar har rapporterats hos användare av inositol i höga doser i kliniska tester, är det osannolikt att inositol inte medför några biverkningar alls. Anekdotiska rapporter om inositolanvändning visar biverkningar som: oro, likgiltighet, hjärndimma, minskad självinsikt, minskad sexlust och svettningar. Tänk på att inositol kanske inte är helt fritt från biverkningar, vilket antyds i de litterära källorna.
  • Okänd långsiktig påverkan: Den generella hälsoeffekterna förknippade med inositolanvändning på långt sikt är inte helt kända. Detta beror främst på att inga långsiktiga tester av exogent intag av inositol (särskilt höga doser) har gjorts. Det är möjligt att användare av inositol på långt sikt kan drabbas av skadliga hälsoeffekter, minskad effektivitet eller börja uppleva biverkningar (efter en längre tids intag).
  • Förvärrad ångest: Även om inga forskningsbelägg tyder på att inositol kan förvärra ångest, så är det ett resultat som måste övervägas. Många personer med ångestsyndrom intar tillskott och/eller läkemedel som bara anses erbjuda väsentliga ångestdämpande fördelar, men upplever ändå förvärrad ångest. Inositol är känt för att aktivera proteinkinas C, som förknippas med ökad ångest. Dessutom anses det påverka det serotonerga neurotransmittorsystemet, vilket kan öka de nervösa symptomen hos en del användare.

Inositol vid ångestsyndrom (Granskning av den vetenskapliga forskningen)

För att förtydliga den terapeutiska effekten av inositol för behandling av ångestsyndrom (och nervösa symptom) är det nödvändigt att granska den tillgängliga vetenskapliga litteratur som undersöker inositol som ett potentiellt ångestdämpande medel. Tyvärr har få storskaliga och ingående studier som undersöker inositol som ångestdämpande medel publicerats av uppenbara orsaker: den tidigare forskningen är för begränsad för att berättiga ytterligare forskning om inositol och de ekonomiska incitamenten för att avgöra dess effektivitet är låga (eftersom inositol inte är ett läkemedel som går att ta patent på). Men trots det tyder de tillgängliga preliminära bevisen på att inositol kan vara lika effektivt som förstahandsvalet av serotonergiska ångestdämpande läkemedel (t.ex. SSRI) för en del typer av ångest.

2014: År 2014 publicerade Mukai et al. rapporten, “En metaanalys av inositol för depression och ångestsyndrom.”  Deras forskning innefattade att leta igenom vetenskapliga databaser inklusive: PubMed, Cochrane Library och PsycINFO – efter studier publicerade innan augusti 2013. Inklusionskriterierna för deras metaanalys var att studierna skulle vara dubbelblinda, randomiserade och placebokontrollerade samt undersöka inositols effektivitet vid behandling av personer diagnostiserade med klinisk ångest och/eller depression.

Forskarna lyckades hitta totalt fyra stycken randomiserade-kontrollerade studier (RCT) som undersökte inositol som behandling av ångestsyndrom hos 70 deltagare. Två av studierna undersökte specifikt inositols effektivitet vid OCD (tvångssyndrom), medan de resterande två undersökte effektiviteten vid PTSD respektive panikångest. Resultatet från metaanalysen tyder på att inositol inte väsentligt förbättrade ångestsymptomen.

Författarna noterade att deras metaanalys var relativt begränsad eftersom bara ett litet antal studier uppfyllde inklusionskriterierna. Dessutom är det nästan omöjligt att helt avfärda inositol som ineffektivt på grund av det låga antalet på endast 70 deltagare i ångeststudien. Men det sagt är det viktigt att ha bevis för eventuella påståenden – denna studie tyder därför på att inositol är relativt oanvändbart vid ångest.

En viktig begränsning att nämna som har med denna studie att göra (som inte diskuterades av författarna) är generaliseringen av “ångestsyndrom.” Att helt enkelt klumpa ihop OCD, PTSD och panikångest är missledande eftersom inositol kan vara mer effektivt för en undergrupp av ångestsyndrom jämfört med en annan. På grund av deltagarantalet och att man klumpat ihop olika ångestsyndrom kan denna metaanalys därför anses vara oanvändbar när det gäller att avgöra den ångestdämpande effekten av inositol.

  • Källa: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24424706

2001: Rapporten “Dubbelblind, kontrollerad, överkorsningsstudie av inositol jämfört med fluvoxamin vid behandling av ångestsyndrom” av Palatnik et al. publicerades år 2001. Den undersökte effekten av inositol jämfört med det serotonerga antidepressiva läkemedlet fluvoxamin (som marknadsförs under namnet “Luvox”) för personer med panikångest. Forskarna noterade att det kan vara nödvändigt att undersöka alternativa ångestdämpande behandlingar som inositol eftersom 30% av patienter med panikångest inte svarar på traditionella läkemedel.

Eftersom de tidigare studierna visade att myo-inositol är effektivt jämfört med placebo vid panikångest och OCD, ville forskarna göra en direkt jämförelse med ett läkemedel godkänt av FDA (Luvox). De genomförde en dubbelblind, kontrollerad, slumpmässig överkorsningsstudie där 20 patienter deltog under en tvåmånadersperiod.

Innan studien uppskattades deltagarna ligga på baseline på Hamiltonskalan för att bedöma ångest (HAM-A), Clinical Global Impressions Scale (CGI-S) och utifrån poängen i en utvärdering av agorafobi. Under den första behandlingsmånaden intog de 20 patienterna inositol (upp till 18 gram per dag). Den andra behandlingsmånaden intog de 20 patienterna en dos på 150 mg fluvoxamin (Luvox) per dag.

Bedömningar gjordes efter en månad med inositol, och efter en månad med Luvox. Inom den första månaden hade inositol effektivt minskat antalet panikattacker per vecka med 4; detta var mer effektivt än Luvox under den andra månaden, som bara minskade antalet attacker med 2. Dessutom kunde fluvoxamin kopplas till oönskade biverkningar såsom illamående och håglöshet, vilket inte gällde för inositol.

Även om detta var en småskalig studie tyder den på att höga doser av inositol kan vara att föredra framför ett redan etablerat serotonergiskt läkemedel (SSRI) vid behandling av panikångest. Utöver att vara mer effektivt var inositol också att föredra tack vare färre biverkningar. Förbättringar på alla tester inklusive HAM-A, agorafobitester och CGI-S var tydliga bland de som intog inositol.

Denna studie kan anses vara begränsad eftersom den inte var placebokontrollerad, och övergången från inositol till fluvoxamin kanske inte var helt neurofysiologiskt friktionsfri. Det är möjligt att effekterna av inositol kan ha dröjt sig kvar under den första veckan eller två av den andra månaden, även om inositolet hade eliminerats från systemcirkulationen. En ytterligare studie bör kanske göras med en placebokontroll och/eller washout-period (t.ex. veckor) mellan inositol och SSRI-preparatet.

  • Källa: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11386498

2001: Även om data från djurförsök ligger relativt lågt ned på bevispyramiden vid vetenskaplig forskning, så är den inte helt oanvändbar. Det finns många substanser som minskar ångest hos djur på liknande sätt som hos människor. År 2001 publicerade Einat och Belmaker rapporten “Effekterna på djurmodeller vid inositolbehandling av psykiska sjukdomar” där de undersökte inositols effektivitet när det gäller att lindra symptomen vid psykiska sjukdomar hos djur.

Författarna rapporterar att inositols farmakodynamiska effekter kan likna de hos selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) när det gäller att minska ångest. De noterar att inositol är en prekursor i fosfatidylinositolcykeln och ett second messenger-system som interagerar med 5-HT2-receptorerna. Administreringen av inositol till djurmodellerna medförde väsentliga förändringar i form av en ökad aktivitetsnivå, minskad orörlighet vid ett påtvingat simtest och minskade ångestliknande beteenden i en upphöjd pluslabyrint (elevated plus-maze).

Hos apor verkade inositol inte motverka amfetamininducerad hyperaktivitet eller förbättra minnesprestationen; detta kan kanske innebära att ångest som orsakats av psykostimulerande läkemedel kan förbli oförändrad trots intag av inositol. Författarna nämnde att även om inositol preliminärt visar sig vara effektivt vid behandling av ångest hos djurmodeller samt människor, krävs ytterligare forskning. De existerande småskaliga försöken på människor när det gäller inositol mot ångest kan inte bevisa dess kliniska effektivitet (eller brist på effektivitet), och därmed är mer omfattande studier nödvändiga.

  • Källa: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11172878

2001: En större del av de personer (~66%) som diagnostiseras med ätstörningar uppvisar samsjuklighet i form av ångest och/eller har diagnostiserats med kliniska ångeststörningar. Det är oklart om en underliggande ångeststörning orsakar ätstörningen och/eller om neurobiologiska likheter finns mellan de två diagnoserna. Men forskning visar att 42% av de som diagnostiseras med ätstörningar led av en ångeststörning innan deras ätstörning manifesterades.

Eftersom det finns ett starkt samband mellan ätstörningar och ångeststörningar, kan det vara intressant att granska en studie som undersöker effektiviteten hos inositol vid behandling av bulimia nervosa och hetsätningsstörning. Eftersom inositol är effektivt för att behandla panikångest (överlägset fluvoxamin), och SSRI vanligen ges vid behandling av ätstörningar, kan man hypotetiskt anta att inositol minskar ångest (eller dess neurobiologiska orsaker). Det kan vara den anxiolytiska effekten som specifikt är ansvarig för att förbättra ätstörningen.

En studie publicerad av Gelber, Levine och Belmaker år 2001 vid namn “Effekten av inositol på bulimia nervosa och hetsätning” – undersökte inositols terapeutiska effekt vid behandling av ätstörningar. I studien fick 12 deltagare antingen 18 gram inositol eller placebo under sex veckor (i varje arm). För att mäta inositols effektivitet uppskattade forskarna ätstörningarnas allvarlighetsgrad före behandlingen, och efter intag av inositol med: Clinical Global Impression, visuell analog skala och Eating Disorders Inventory.

Resultaten indikerade att inositol behandlade ätstörningar betydligt bättre än placebo. Författarna drog slutsatsen att det är har en terapeutisk effekt för patienter med bulimia nervosa och hetsätningsstörningar. Det hade varit intressant om de också hade undersökt patienternas ångestnivåer under studien.

Det kan finnas ett samband mellan inositols ångestdämpande effekt och dess benägenhet att normalisera ett stört ätbeteende. Man kan spekulera i om minskningen av ångest som ett resultat av inositolintaget kan kopplas direkt till dess terapeutiska effektivitet vid ätstörningar. Även om detta var en småskalig studie (varför dess exakthet kan ifrågasättas), kan förbättrade ätvanor vara en följd av minskad ångest.

  • Källa: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11262515

2000: En annan rapport av Kofman et al. (2000) vid namn “Den anxiolytiska effekten av kroniskt inositol beror på ångestens ursprungliga nivå” undersökte inositol som ett ångestdämpande medel för råttor. Forskarna upptäckte att inositol är en prekursor för cellmembranets fosfatidylinositol, och därför spelar en viktig roll vid transduktion av cellsignalerna. Forskarna noterar att inositol tidigare (1997) upptäcktes minska ångesten hos upphöjda plusmodeller med ångest, vilket fick dem att testa kronisk läkemedelstillförsel intraperitonealt och via kosten hos råttor i fyra olika experiment.

Resultaten indikerar att inositol inte hade någon kliniskt betydande effekt på ångest när det gavs till råttorna via kosten, men en betydande effekt upptäcktes när inositolet gavs exogent via kroniska injektioner. De råttor som fick inositolinjektioner visade ökningar i closed arm och total arm entries – vilket indikerar minskat ångestbeteende. I ytterligare experiment undersökte forskarna effekten av kroniskt intag av inositol via kosten.

Ett experiment innefattade injektioner med saltlösning för att framkalla ångest i en upphöjd pluslabyrint. Ångesten hos råttorna som fick dessa injektioner minskade endast måttligt vid kroniskt intag av inositol via kosten. Det andra experimentet innefattade tre veckors behandling med 5% inositol via kosten till råttor som tidigare exponerats för en katt. Ökade open arm entries noterades, vilket indikerar att intag av inositol via kosten kan minska ångest.

Men det är viktigt att tänka på att jämförande studier tyder på att exogent administrerat inositol i form av injektioner (och/eller tillskott) ger en större ångestdämpande effekt jämfört med ett kroniskt intag via kosten. Även om resultaten från denna undersökning på gnagare inte kan generaliseras till människor, kan man anta att kvantiteten inositol (doseringen) kan påverka den ångestdämpande effekten. Det är osannolikt att intag av inositol via kosten (även kroniskt) kan komma upp i tillräckligt höga nivåer för att vara anxiolytiskt effektivt.

  • Källa: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/10847563

1999: En studie som publicerades år 1999 av Fux, Benjamin och Belmaker undersökte effekten av inositol som komplement till antidepressiva läkemedel jämfört med placebo vid behandling av OCD (tvångssyndrom). Drivkraften bakom denna studie är det faktum att behandling av OCD med SSRI-preparat ofta misslyckas med att hantera symptomen, samt att tidigare forskning indikerar att intag av enbart inositol är effektivt vid behandling av OCD. Forskarna gjorde en dubbelblind överkorsningsstudie med 10 patienter som diagnostiserats med OCD.

Innan studien, samt varje vecka under studiens gång, utvärderades patienternas OCD-symptom med Yale-Brown Obsessive-Compulsive Scale (Y-BOCS) och Hamiltonskalorna (HAM-D och HAM-A). Det var en dubbelblind crossoverstudie och patienterna fick 18 gram inositol per dag eller placebo (dagligen) under sex veckor utöver ett SSRI-preparat. Resultatet visade att ingen betydande skillnad uppmättes mellan gruppen som intog inositol jämfört med placebokomplementet.

En tydlig begränsning i denna studie är det begränsade urvalet på endast 10 personer – vilket kan resultera i märkbart felaktiga resultat. Dessutom måste man överväga att inositol kanske inte är synergistiskt verkande som komplement till SSRI-preparat vid behandling av OCD. Inositol kanske erbjuder en del fördelar, men några av dess mekanismer kan ha försvagats av SSRI-preparatet. Det är också möjligt att inositol inte är kliniskt effektivt vid behandling av OCD.

  • Källa: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11281989

1997: En studie publicerad av Benjamin et al. (1997) dokumenterade inositols effektivitet när det gäller att lindra farmakologiskt inducerad ångest, och då specifikt “panikattacker.”  Om inositol verkligen är ett effektivt ångestdämpande medel vid behandling av panikångest, borde det teoretiskt sett också vara effektivt för att lindra alla former av panik, oavsett om de är farmakologiskt inducerade eller ej. Tidigare har kronisk dosering av inositol visat sig vara effektivt för att lindra panikångestsymptom.

I denna studie gav forskarna en dos på 20 gram inositol till sju personer med panikångest som framkallades av farmakologiskt inducerad ångest med drogen mCPP (meta- klorofenylpiperazin). Dosen på 20 gram inositol ansågs vara ineffektiv när det gäller att minska panikattackerna som följde på intaget av m-CPP. Tyvärr finns en del tydliga begränsningar med denna studie.

Studien var småskalig, och det hjälper förmodligen inte heller att anta att inositol bör kunna behandla läkemedelsframkallad panikångest. Dessutom fanns det inga tidigare bevis som tydde på att en enda dos av inositol effektivt kan behandla m-CPP-inducerad panik. Det kan vara nödvändigt att genomföra en liknande studie med kronisk administrering av höga doser inositol innan administreringen av m-CPP (för att försöka återskapa resultaten).

  • Källa: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9352475

1996: En studie av Fux et al. (1996) vid namn “Inositolbehandling vid tvångssyndrom” undersökte dess terapeutiska effekt hos personer med OCD. Forskarna noterade att inositol är en second messenger prekursor för enkla sockeralkoholer, och tidigare har visat sig vara effektivt för personer med depression och panikkänslor. I denna studie rekryterade forskarna 13 personer som diagnostiserats med OCD och gjorde ett dubbelblint, kontrollerat överkorsningstest.

Deltagarna fick antingen 18 gram inositol (per dag) eller placebo (dagligen) under sex veckor, följt av motsatsen under ytterligare sex veckor. Tvångssymptomen utvärderades med Y-BOCS (Yale-Brown Obsessive Compulsive Scale). Resultaten indikerade att under de sex veckorna som patienterna intog inositol (18 gram per dag) förbättrades OCD-poängen betydligt (enligt Yale-Brown OCS).

Författarna anser att inositol kan vara effektivt vid behandling av relaterade psykiska sjukdomar som svarar på SSRI-preparat (t.ex. depression och panikångest). Det är viktigt att påpeka att detta är ännu en mycket småskalig studie och att resultaten kan variera i en större studie. Men detta bevisar att inositol kan vara ett möjligt icke-medicinskt alternativ vid behandling av OCD.

  • Källa: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8780431

1995: En tidig studie vid namn “Dubbelblind, placebokontrollerad, överkorsningsstudie av inositolbehandling vid panikångest” publicerades år 1995 av Benjamin et al. Författarna av denna studie menar att eftersom inositol är en viktig intracellulär second messenger prekursor, och tidigare litteratur beskriver dess effektivitet när det gäller att lindra depressionstillstånd – kan det också vara effektivt vid behandling av panikångest. I denna studie rekryterade forskarna 21 personer som diagnostiserats med panikångest (med eller utan komorbid agorafobi).

En dubbelblind, placebokontrollerad, randomiserad överkorsningsstudie genomfördes. De 21 personerna fick antingen inositol (12 gram per dag) eller placebo och symptomen på panikångest utvärderades. Varje person fick sedan motsatsen till den första behandlingen (dvs. de som fick inositol fick nu i stället placebo och vice-versa) och symptomen på panikångest utvärderades igen.

Resultaten visade att omfattningen av panikångesten (och komorbid agorafobi bland de som diagnostiserats med detta) minskade betydligt bland de som intagit inositol (12 gram per dag) jämfört med de som fått placebo. Dessutom noterade forskarna att biverkningarna som kunde kopplas till inositol var minimala, och att det kan vara ett attraktivt terapeutiskt alternativ vid behandling av panikångest. Detta bidrar med ytterligare bevis för att inositol förmodligen är ett effektivt medel med anxiolytiska egenskaper mot panikångest.

  • Källa: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/7793450

Slutsats: Inositol kan fungera som behandling för personer med ångest

Efter granskning av den tillgängliga litteraturen som undersöker inositols anxiolytiska effekt kan vi dra slutsatsen att inositol kan fungera som behandling för personer med ångest. Lojala inositolsupportrar kanske automatiskt drar slutsatsen att inositol är effektivt för behandling av alla ångeststörningar baserat på tidigare undersökningar med större antal deltagare. I nästan alla undersökningar med de största urvalen (21, 20, 13, 12) var inositol effektivt vid behandling av en viss kategori av ångeststörning.

Dessutom överträffar det antal studier som stödjer inositols ångestdämpande effekt de som dokumenterar dess bristande effekt (6 mot 3). Studier som visar på en bristande effekt av inositol som ångestdämpande medel inkluderar: en studie från 1997 som anger att det misslyckats med att lindra farmakologiskt inducerad ångest (hos 7 patienter), en studie från 1999 som anger att det är ineffektivt som komplement till SSRI vid OCD (hos 10 patienter) och en tredje studie som anger att det är ineffektivt för lindring av farmakologiskt inducerad ångest hos apor. Vid en jämförelse av bevisen som stödjer inositols anxiolytiska egenskaper mot den information som bevisar motsatsen är det logiskt att anta att inositol förmodligen är effektivt.

Forskning som avfärdar inositols ångestdämpande effekt nämner att inositol misslyckas med att behandla farmakologiskt inducerad ångest och inte heller förbättrar OCD-symptom när det ges tillsammans med ett SSRI-komplement. Forskning som stödjer inositols anxiolytiska effekt visar på att det behandlar panikångest (lika effektivt som det godkända läkemedlet Luvox), OCD och minskar ångestbeteenden hos djur.

Eftersom man inte har forskat på andra typer av ångest, är det oklart om inositol kan förbättra symptomen vid social fobi, generaliserat ångestsyndrom, PTSD, etc.

På grund av de ovan angivna forskningsbegränsningarna är det viktigt att vara försiktigt optimistisk när man tolkar inositols ångestdämpande effekt. Preliminära bevis tyder på att inositol förmodligen är effektivt, särskilt vid behandling av panikångest, och förmodligen vid behandling av OCD. Men innan forskningsbegränsningarna kan överskridas med storskaligare studier av högre kvalitet kan inositol inte erkännas som ett förstahandsalternativ när det gäller ångestdämpande medel.

Hur mycket inositol bör man inta vid behandling av en ångeststörning?

Det finns ingen entydligt rekommenderad dos av inositol vid behandling av ångeststörningar. Hur mycket inositol som krävs för symptomlindring kan bero på flera faktorer inklusive: vilket fabrikat av inositol som intas, dess biotillgänglighet, om personen intar andra läkemedel eller tillskott, intag av inositol via kosten, etc. Om du överväger att inta inositol som behandling av en ångeststörning rekommenderas att du konsulterar en läkare för doseringsråd.

Men de flesta användare av exogena ämnen, inklusive inositol, bör sträva efter att ta minsta effektiva dos. Biverkningar tros vara vanligare hos de som intar högre doser än lägre, vilket beror på att de högre doserna har större påverkan på neurofysiologin. Låga doser är också billigare på långt sikt än högre doser, vilket gör att patienter som intar lägre doser kan spara pengar.

Som kosttillskott tar många användare 1 till 3 gram per dag, men det finns inga bevis som tyder på att så låga doser ger någon betydande anxiolytisk effekt. Kliniska studier visar att effektiva doser av inositol för behandling av ångest ligger på mellan 12 och 18 gram per dag. Men många användare upplever terapeutisk effekt redan vid lägre doser än 12 gram. Därför kan det vara klokt att börja med en mindre dos och öka den tills du uppnår en anxiolytisk effekt.

Inte alla patienter kräver höga doser av inositol för att uppnå en terapeutisk ångestdämpande effekt. Därför kan du genom att börja med en låg dos som du långsamt ökar hitta den optimala dosen för ångestdämpande effekt, utan att inta en dos som potentiellt kan vara för stark för din fysiologi. Enligt många anekdotiska rapporter har en minskning av ångest kunnat uppnås vid intag av endast 2 till 6 gram per dag.